Tjenixen och salâm!

Kanske skrivit det förr, men ofta tänkt på att det vore schysst att kunna uppdatera bloggen från min hjärnas tankeverksamhet, så där direkt- och det kommer säkert kunna göras om sisådär 10 år, men just nu får jag sätta mig här framför tangentbordet.

Nej, det är inte jobbigt, bara kul. Men ändå så drar jag mig ibland. Inte av ren lättja, vill jag lite ursäktande och biktande tillstå. Min tröskel i detta fall är snarare att jag är rädd för att sitta flera dagar i sträck och bara skriva, skriva och skriva. Hittills har det inte skett – iaf på bloggen, men känslan av att kanske öppna en pandora-ask finns där. Rädsla för att öppna upp krafter i mitt inre som skulle låta orden strömma fram som en vild fors där mycket av min sorg, glädje, ilska, nyfikenhet, existensklurande, insikter skulle manifesteras på denna gröna blogg. Och sparas i storebrors Googles cache…

Nåja, det som händer händer och det som kommer kommer, och tids nog ska jag berätta lite om det som stormar i mitt inre, och vad som rörs sig i stormens öga i klartext, även om det kan skönjas för webbiska kryptografer och de som kan läsa det magiska fyllda tomrummet mellan raderna. D e t h ä r a l l t s å.

Frostlönn i gröngräs

Min själs skönt smärtsamma segervittring och min långa lekfulla längtan och dans med små ögonblick av igenkännande och nära varande. Min För-undran över vem som ser det du läser just nu. Eller snarare vad. Typ.

Jag kommer också snart börja skriva om min relation till islam och dess sufiska mystik, konservatismen, spännvidden mellan det svenska och det pakistanska, grönanarkism och civilisationskritik, raw food som magisk port, och andra obskyra ämnen. Allt behöver inte sägas, kan kanske eller bör inte sägas, men jag vill börja berätta lite om vad som rörs sig här inne, inne i Pierre. På riktigt.

Sällhet

Just idag är jag stark, som Kenta sjunger. Och så känner jag just nu av olika skäl. Jag har haft klargörande samtal om vad livet är och hur jag vill leva och vilka krafter jag vill bjuda in i det. Tagit nya beslut (som kanske ger mitt psyke en redig puritansk kick) som att: från och med i måndags upphöra helt med kaffe, alkohol och animalier.

Vegan på riktigt alltså, efter att ha tangerat och testat det lite grann i över ett år (i o m råkostens naturliga veganinriktning). Scanbilar here I come…

Kaffe är jättegott ibland och jag har ofta haft helt kaffefria perioder, men jag inser (åter och återigen) att drycken trots sin smak och luktsensation ändå framkallar viss ångest i mig. Kanske är jag extra känslig för denna böna och dess rituella bönestunder, eller så har kanske kaffet en slags förbannelse över sig (en böna som håller vår knasiga civilisation i gång, ekorrhjulets bränsle vid sidan av alkohol och nikotin – olika systemuppehållande alkaloider), och jag ska aldrig säga aldrig men nu känns det bra att pausa från denna magiska östafrikanska rostade böna.

Och alkohol, tja… under många långa år, från ca 19-32 års ålder, så drack jag inte alls något, och sedan dess har det inte heller varit mängder, men ändå mer än vad som är bra för mig kroppslig, och inte minst själsligt. Och själv känner jag att råkostens klara renhet och alkoholens dunkla tyngd är svåra att sammanföra. Det behagliga ruset  och viners och mörka ölsorters förtjusande (reklamunderstödda) förföriskhet till trots. Råkostens basiska effekt och riktiga och ”mjukare” alkaloider i frukt och liknande minskar dessutom min kropps vilja att få tillfälliga kickar av  den nämnda  stimulantian kaffe, alkohol och nikotin. Ja, nu när jag ändå röjer (undan) mina ovanor så kan jag nämna att jag också lade snus på hyllan för några veckor sedan. Jag började snusa lite i somras av något skäl jag inet riktigt klurat ut, men även den (goda och rätt trevliga ska tilläggas, men ack så onyttiga) lasten är borta. För evigt har jag bestämt.

Det handlar nog om att sorg ger ett behov av lindring vilket ofta sockrig/kokt/fet/animalisk tröstmat (typ det mesta alla äter) liksom dessa förrädiska negativa alkaloider som ger en tillfällig alkalinitet (kan man säga så, eller är det svengelska… alltså basiskhet), och denna försämrade kost  genererar än mer sorg trots viss dämpande effekt, och så vidare i en nedåtgående spiral. Lätt att fastna i. Tror jag du som läser detta kanske har viss erfarenhet av, eller hur?

Pickenickande durranier

Så inte för att jag övergett råkost det senaste halvåret, men sedan i somras har jag haft lite tung energi och ätit mindre råkost och vad som varit höna och ägg i denna neggospiral är kanske onödigt att spekulera i. . Det har varit dagar och perioder av högrå kost och kraftfulla vibes, men allt för många avsteg, undantag och ovanor. Okej, nu låter detta mer och mer som en bikt – förlåt mig fader – med kvasireligiösa övertoner, men what-the-love, jag kanske fungerar så, lite mat-autistiskt, så att jag behöver tydliga gränser för mig själv, och det börjar jag inse. Jag mår bra av att avstå och definiera klart. För mig själv, alltså, och inte som en militant nyfrälst råvegansk übermensch som efter fem minuter med sin nya självvalda verklighetskarta vill pådyvla den på alla  och envar. Vissa gränser ger stor frihet. Att överlämna sig är att bjuda in Kraft.

Slånbär

En märklig sak, om jag nu ändå tar upp några av mitt inres vågrörelser, är att jag sedan i måndags – min nya nystart s a s – har känt av, det som jag tidigare benämt som råflödet, trots att jag inte varit helt rå (helt vegansk och mest rå men inte sisådär 95% rå som jag trodde var upphovet till den där magiska nästan psykedeliska – alltså i betydelsen: sinnesvidgande, själsöppnande – känslan). Det visar mig på att det antingen har att göra med: 1) vegansk kost 2) hög rå kost, någorlunda hög (kanske 75% utslaget på ett år) sedan mer än ett år (men med några ovan nämnda – och redan bortglömde och bortbiktade undantag), alltså en rå plattform som kickas igång av nya råkraft 3) eller, vilket jag alltmer börjar ana, själva beslutet som i sig leder till ett större flöde av magiska manifestationer och diverse lyckobringande endogena signalsubstanser i hjärnan. The Mind is the Matter, typ, although Raw is Queen.

Väl signad vare Du som läser detta och Det som läser detta igenom Dig, den du är, har varit och kan och kommer att bli, den du vill vara och inte vill vara, alla de som du är dig själv med och inte är bekväm med, allt det glädjerika likväl som tungt utmanande i Ditt liv. Signat vare också allt det där du aldrig kan sätta ord på, som kanske tangerat ditt medvetandes tavelram och inte alls kan placeras på din verklighetskarta men som lockar och gäckar dig att våga dig ut på okänd immatriell mark; ”oändligt är vårt stora äventyr” som Boye så välbekant avslutade sin magiska formel med.

Alvin spanar ut från vardagsrummet i vår nya lägenhet i Järna

Peace out och ha det bäst!

Ögat i glimten, tredje örats musikaliska dövhet och med tillåtande avhållsam lekfull nykterhet,

din medresenär på detta lilla korn i kosmos

Pierre

Ps. Njuter av Karamazovs relationsdrama, den själskvidande femte aposteln Bachs kantater, börjat på Hesses lilla självbiografiska bok ”Hemligheter”, övar små glimtar, börjat nörda in på Backgammon, och är inne i en seriös period där puppan börjar krackelera… Må världarna spricka!

Aloha!

En intervju med författaren till en av de absolut bästa böcker jag läst, Left in the dark.

Underbara människor!

Idag är det höstdagjämning och här är en stämningsfull höstlåt:

Så vackert att det kvider i själen min. Jag och Maria lyssnar till hennes senaste skiva några gånger per dag just nu…

Hon spelar i helgen på Södra Teatern i Sthlm.

Kära lekar och sköna sånger!

Pierre

Aloha!

Ärade medmänniskor!

Förra veckan befann jag mig på Vårdinge Folkhögskola och hade en av delkurserna i socialterapi. Veckan fylldes av eurytmi (antroposofiskt inspirerade rörelse- och koordinationsövningar), bothmergynmastik med Göran, järn- och kopparsmide, samtal och föredrag om antroposofins esoteriska syn på ”världsutvecklingen” och mycket annat. Riktigt trevligt även denna gång.

Trädgårdslinjens blomsterodling på Vårdinge fhsk

Här hemma håller jag på att packa inför en flytt till en annan lägenhet, njuter av septembervädret, läser Bröderna Karamazov (som jag tänkt läsa i 15 år och nu äntligen påbörjat) och Pankaj Mishras bok Buddha i världen.

Den Rudolf Steinerbok som vi har att läsa på socialterapikursen dett år är den tjocka tegelstenen Andlig forsking – grunddragen av vetenskapen om det fördolda, som till stora delar handlar om denna ”världsutveckling”, vid sidan av ett antal mindre böcker på samma tema, bl a en av de – i mitt tycke – mest underliga av Steiners böcker Ur Akashakrönikan. Vill man lyssna på Steiners böcker som mp3-ljudfiler finns många av dem att ladda ner på hemsidan Rudolf Steiner Audio, inläst på en behaglig engelska.

Storbrittanien som kvällsmoln

Jag har sedan jag inlett mitt arbete i en antroposofisk verksamhet (sedan tre och ett halvt år) och framförallt sedan socialterapiutbildningen kommit att uppskatta antroposofin och Rudolf Steiner alltmer. Steiner var ett universalgeni som – om än präglad och även begränsad av dåtidens tidsanda – väver samman en riktigt intressant kosmologi och andlig skolningsväg och vars kulturimpuls har lett fram till många praktiska manifestationer såsom biodynamisk odling, waldorfpedagogik, läkepedagogik för människor med psykiska funktionshinder, konstformer och mycket annat. Jag ser på Steiners enorma tankebyggnader och kosmologiska karta som på en intressant och oerhört genomtänkt myt som jag kan låta mig inspireras av även om jag bibehåller ett nyfiket kritiskt sinnelag.

Höst

David Wolfe, en av mina stora rawfood-inspiratörer, nämner i flera av sina senare föredrag att han alltmer tar intryck av och läser Steiner, vilket glädjer mig då dessa världar jag nu undersöker på så sätt vävs samman en aning. Steiner har dock inte en odelat positiv syn på råkostdiet; han skriver bl a att han inte tror att (dåtidens?) människor skulle kunna klara av en råkostdiet, men att den kan vara bra för att rena kroppen och för läkning under en begränsad period och att raw food alltså är mer av en terapiform än en kost. Att människor som äter råkost anstränger sitt system (vilket i sig är en stärkande process) och att kokt mat, som redan behandlad maten är lindrigare för kroppen. Att råkost även kan leda till andliga genombrott som människan inte är/var mogen för. Men han skriver även på något ställe att råkost -vegetabilisk föda är framtidens kost.

Marias delikata raw-sushi

Detta är bloggpost # 100…

Kraft och kärlek!

Er broder och medresenär,

Pierre

Ps. C-realms intervju med Derrick Jensen är klart hörvärd.

Ave!

Ärade medmänniskor på detta lilla blågröna korn i kosmos!

Min vecka har varit full av faderligt ansvar, humörsvängningar, rawfoodande och (ab-)normalkostande, känslan av att vara lite vilsen och även nymornad kraft och redig beslutsamhet, att vara en stödjande make för en underbar hustru som tänker bli frisk från den RA hon just nu upplever som alltför smärtsam, att själv hunnit vara märkligt sjuk och fått en fläng av lågfrekvent tinnitus (som nu, tack och lov, tynar bort), sett sonen baka två rawfoodtårtor, blivit otroligt inspirerad av Tony Robbins, städat för att få ordining på tankarna, upplevt glädje över att se sonen trivas så väl på sin mysiga waldorf-förskola.

al-Khidrs lärjunge, den gröne hermetikern, min magiska Alvin Tage Grim med ett pillimariskt leende och i sitt rawrus.

Alvins rawtårta: botten av färska dadlar, malda kakobönor, kakaopulver, lite vaniljpulver, en nypa kaffe, och valnötter med bigaråer, litchi och hallon på toppen. Smet: avocado, banan och gojibärspulver samt malda casewnötter sammanmixat. Himla god var den! Klockren tröstätning under sjukdomsperioden.

Och nu fullmånesfredag så sitter jag rätt glad över livet och alla de gåvor som det Gudomliga överöser mig med. Någorlunda frisk efter några dagar då hälsan inte tigit still. Jag tänker ofta att det lilla ordet tack ibland känns futtigt, men från mitt hjärta till Livet själv, den magiska ursubstans som vi alla verkar inom och genom: Tack Du onämnbare bortom alla ord och begrepp: tack!

Nästa vecka ska jag inleda den antroposofiska socialterepeutiska utbildningens tredje år, där ska jag presentera CG Jungs liv för klassen varför jag nu djupdyker in i det arkaiska. Riktigt intressant. Känns klockrent att få in Meister Jung in i sitt liv efter all NLP och antroposofi. Ser allt fler paralleller mellan Rudolf Steiner och Jung.

Känns just nu som om Jung kommer finnas där många år framöver som en av inspirationskällorna. Eller så är det kanske bara min fäbless för Tolkienliknande äldre traditionalister till män i tweedkavaj och pipa i ett samhälle där det finns gott om pojkar men ont om män. Svårt att säga.

*****

Bortom syfilisationen: biobalanserad högkultur…

*****

Råkraft och grönsjälig glädje inför det som komma skall!

Er vän och medresenär,

Pierre

*****

”Nu tillhandahåller vi legosoldater för fossilkapitalismens sista strider.”

Mikael Nyberg i Aftonbladet

Hermann: wer bist du?

Må Rom falla…

Salâm!

Den muslimska fastemånaden började igår eller i fredags. Undrar om det finns många raw-ätande muslimer där ute… Raw-madan mubarak isåfall!

Promenerat runt sjön med Maria, en cyklande Alvin samt en indisk vän som deltagit på Urvision.

Skattrambladen börjar bli röda – ett av de hösttecken jag uppskattar mest. Luften klar. Svampar lite varstans och myggen börjar försvinna.

Plockat en hel del blåbär och Odon idag. Ätit kärleksört och avnjutit te på skvattram och stensöta.

Ska ta nya rawtag imorgon – inte känt mig så rawpeppad. Men några schyssta ljudfiler med David Wolfe har peppat mig lite.

Så himla svårt och så himla underbart att vara pappa ibland...

Imorgon ska jag skola in Alvin på hans nya waldorfdagis. Ett jättemysigt och hemtrevligt ställe där han ska gå ett år innan han börjar i skola vid 7år.

Maria börjar plugga Biogeo på universitetet imorgon. Kul! Det var den första kurs jag sökte när jag gick ut gymnasiet ‘92, men kom inte in på den då utan började studera arkeologi istället.Jag var med i Fältbiologerna och biogeo var väldigt populör bland oss fältisar.

Inte mått optimalt den gångna veckan. Lite småsjuk och nedstämd. Mått mycket bättre idag, i båd’ själ och kropp.

Håller på att läsa om CG Jungs liv just nu. Samt en rätt tung och tjock bok av Rudolf Steiner.

Jag uppskattar livet med alla sina lärorika kontraster. Tack Livet!

Tack! Tack! Tack! Tack! Tack! Tick! Tock! Tyck! Tack! Tack!

Shukran jazilan!

Er trötte broder som känner sig förvirrad just nu, och tacksam, för allt, allt, allt,

Kärlek, kraftlöshet och vila!

Pierre

Ljus!

Jag har sedan sist varit en vacka på Gotland, jobbat en del och spenderat några dagar på skogslägret Urvision, och ska om en liten stund åka tillbaka till det lägret. Med min raw food har det gått lite sisådär, på grund av resor och en del annat så har rawhalten varit mindre än på länge men över hälften-3/4-delar har nog varit rå. Måste peppa mig själv lite mer och ta nya tag snart när jag är tillbaka från lägret, där jag äter sallad samt upphettat vegankäk.

Annars är livet gott och händelserikt. Det har nästan varit lite höstkänsla i luften några dagar, och det glädjer mig. Hur mycket jag än njuter av sommaren är september min allra käraste månad med sin klarhet, färger och eftertänksamma närvaro av mognad och förmultnande.

Ha det bättre än då!

Kärleksfull kraft och ögat i glimten,

Pierre

Aloha amigos!

För några veckor sedan hade jag en dröm.

Jag drömde att jag, Maria och Alvin åkte i en jeep med en märklig typ till förare. Vi åkte bland branta klippor på vägar som nästan var smalare än själva fordonet i ett ockrafärgat marsliknande landskap med vulkansjöar. I hög hastighet passerade vi konstiga träbroar med jeepen och våghalsig som föraren var kantrade jeepen till slut och for ner i en vulkansjö. Medan jeepen och vi sjönk ner i vattnet tänkte jag att jag ska försöka rädda Alvin och dök efter honom, men insåg till slut att vi alla dör. Föraren kämpade sig upp ur vattnet med stor möda och kände att han verkligen klararde sig till skillnad från oss andra som dog, och njöt över att vara vid liv. – Ja, jag lever! skrek han högt.

Det som hände var att vi andra såg att vi inte alls var döda utan att vi vaknade upp och han däremot, som så ivrigt klamrade sig fast vid det han trodde var sitt liv, var fast i en illusion, som ett dataspel eller en film. Jag fick en skön känsla över att känna ett verkligt uppvaknade, och tyckte lite synd om mannen som fastnat i sitt spel.

Må världarna spricka!

Ha det bäst!

Er broder,

Pierre

*************

I am awakening to the Dreamland of waking life and dreaming of Awakening to clear dreams of What Is and always has been and always will be – the Clarity of Here and Now. Living my Dream more and more day by day. Dreaming a dream in of the dreams of the Great Dream. Sweet Dreams and wakey wakey dear dreamsibling. See You in dreamspace…

*********

Ingen sommar utan Sommar i radion. I år talade bla Lasse Berg som skrivit den fantastiska boken Gryning över Kalahari. En bok om människans ursprung och godhet. En fortsatt diskussion med programledaren Peter Sandberg om transdans är också klart hörvärd.

Ärade jordlingar!

Några lugna sommardagar hemma i Järna. Några fina samtal med min älskade livkamrat Maria. Några schyssta rawfood-måltider. Några experiment med en torkugn som vi lånat av en granne. Några samtal om raw med andra. Några nya insikter om mig själv.

Blåbärstider

Jag har varit delvis uppslukad av en sci-fi roman med skräckinslag som heter ”2012” av Whitley Strieber. Gastkramande läskig. Och jag som knappt kan med att se en thriller än mindre en skräckfilm. Detta är mitt livs första skräckfyllda roman.Läser dessutom en annan bok med 2012-tema: ”2012 – the Return of Quetzacoatl” av Daniel Pinchbeck.

Min älskade Maria - med en så underbar tjej vid min sida är jag väl rustad för alla eventualiteter inför 2012

Igår kom en kusin Andreas Desai farande på sin hoj. Han hade åkt från Dubai och är på väg till sin hemstad Skellefteå (min mors familj är därifrån) och landade här i Järna för en lunch. Det var ett trevligt återseende och ett schysst samtal som handlade om vad som egentligen är viktigt i livet. 1100 mil hade han rest.

Rest 1100 mil från Dubai via Iran, Turkiet, centraleuropa och hit.

Kusin Andreas, Alvin och jag

Känns schysst att vår nya ning-community – GreenRoomSverige har kommit igång.

Ha det bäst och ännu bättre!

Grön kraft och rå kraft!

Er broder,

Pierre

Gröna sommarhälsningar,

Pierre