Arcanum

Hemlighetsfullt det gamla, som bevarats

Med egenvara, som på nytt har uppstått

Nu i det inre känner sig få liv:

Världskrafter skall det väckande

Ingjuta i min levnads yttre verk

Och vardande mig prägla in i varat.

Rudolf Steiner

Nå, vem ber, egentligen?

Fina vackra människosjälar!

Min hustru är bortrest en vecka på exkursion på Tjärnö (vid Kosteröarna, strax söder om Norge) med sin biologiklass. Underbart att vara tillsammans och lika underbart att ta en paus från varandra ett tag. Man hittar liksom tillbaka till sin egen energibubbla, och det är skönt. För sonen är det höstlov en vecka så han får hänga med mig på dagar och kvällar.

Logsjön (bilden tagen av en granne)

Till frukost en god och enkel rårätt: blötlagda bovetefrön, blötlagda solroskärnor, blötlagda dadlar. Sköljer sedan bovetet och solroskärnorna noga, och häller dem i en mixer tillsammans med dadlarna och vattnet de är blötlagda i, och mixar. Här kan man ta i vaniljpulver, kardemumma, kanel, mesquite eller liknande. Detta serveras med bär och frukt. Imorse med mango och blåbär.

Logsjömossen (bilden tagen av en granne)

*****

Ur andedjupen ljuset

Solartat strävar utåt:

Det blir till viljekraft i livet

Och lyser in i sinnesdunkel,

För att förlösa krafter,

Som låter skaparmakter mogna

I mänskoverk ur själens drift.

Rudolf Steiner

*****

Världen snurrar på. Livet fortsätter. Allt har sin gång. Vi har full frihet och allt är redan skrivet på samma gång. Alla berättelser och kartor är just det. I djupet: stor stillhet och glädje. På ytan: ömsom vågkluck och tsunamivarning. Iakttar denna roll, personen Pierre, som lever det han ser som sitt liv. Personliga Persson: ”och det var ju bra det”. Vi äter, sover, pratar, tänker, leker, arbetar, socialiserar, rör på oss, fixar och trixar, knyter knutar, löser knutar. Denna relativt hårlösa apa med människojäl som leker herre på täppan på sin hemplanet söker. Söker något på tusen och ett olika sätt som ändå i grunden är ett och samma sök-ande.  Finn ande och du känner dig själv. Gnothi Seauton!

Finnandet söker. Sökaren fann. Frågorna kommer, och svaren försvann. Allting är över, allt är ett under. Livets mirakel, finns ingen blunder. Det är nu skrivet, men inte i sten. Du har din frihet, bortom ödets men. Allting är möjligt, för kraften är din. Du höjer svärdet och manar draken tillbaka in. Skuggorna ruvar, men elden förtär. Brinn nu Ande, brinn nu, som om du faktiskt vore den där, personen Pierre.

Ora et labora. Bedjen oavlåtligen.

Vem ber, egentligen? Och spelar Det någon roll?

Du är precis där du ska vara, och kan bege dig vart du vill. Alla vägar leder Tillbaka. Förr eller förr eller förr eller sannare.

Skör och stark, sorgsen och glädjefylld, konservativ och anarkist, bofast och nomad, civiliserad och vild.

Och det är bra.

Tack oändliga Kraft för livets vackra gåva, tack för dess törnesnår och dess klara spår, tack för dess skuggor och för dess ljus, tack för dess tyngd och för dess lätthet. Och mest av allt tack för denna frihet att alltid själv kunna välja. Eller i alla fall tro att jag kan välja. Hur det nu än är, är inte så viktigt. Tack för att allting vilar i Dig. Tack för denna relation. Oavsett, om det ytterst är du som ber och riktar tack till Dig själv, eller inte. Allt vilar i Det som är, bortom ord och föreställningar. Du tar emot, även om det tar emot.

Wa la dhikrullahi akbar

Pierre

*****

Höstens dagar

Höstens dagar äro genomskinliga
och målade på skogens gyllne grund…
Höstens dagar le åt hela världen.
Det är så skönt att somna utan önskan,
mätt på blommorna och trött på grönskan,
med vinets röda krans vid huvudgärden…
Höstens dag har ingen längtan mer,
dess fingrar äro obevekligt kalla,
i sina drömmar överallt den ser,
hur vita flingor oupphörligt falla…

Edith Södergran

*****

 

Solsglöd

Sig själv blir själen varse

I ständig daning av sig själv;

Världsanden strävar vidare

I självförståelse belivad

Och skapar så ur själens dunkel

Självsinnets viljefrukt.

******

Die große Holzskulptur

******

Jag får nu tillhöra mig själv,

Lysande sprida inre ljus

I rummets och i tidens mörker.

Till sömns går nu naturens väsen,

Själsdjupen måste vaka

Och vakna bära solens glöd

I kalla vinterflöden.

Rudolf Steiner

Höstdimma

Höstlikt nu dämpas ner

Sinnenas tjusningssträvan;

I ljusets uppenbarelser

Blandar sig dimmans dunkla slöjor.

Jag själv i rummets vidder

Ser höstens vintersömn.

Åt mig har sommaren

Gett hän sig själv.

Rudolf Steiner

Egenvarat


Ur egenvarat har det uppstått,

Mitt själv och finner sig

Som uppenbarelse av världen

I tidens och i rummets krafter;

Och världen visar mig i allt

Såsom gudomlig urbild

Min egen avbilds sanning.


Rudolf Steiner

Själssommar

I själens solljus flödar

Nu tankens mogna frukter:

Till självmedveten säkerhet

Förvandlar alla känslor sig.

Förnimma kan jag frödjefullt

I höstens ande vakna;

I mig skall vintern

En själens sommar väcka.

Rudolf Steiner

Rudolf Steiner


Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.