Våren är i antågande.Knoppar, snödroppar, koltrastsång.
Fullmånen på lördag är speciell, månen är tydligen närmare jorden än på 18 år, och på måndag är det vårdagjämning.
Alvin och Maria på vårutflykt
Här hemma äter min ljuva maka mycket råkost, och jag och sonen paleokost med mycket råkost. Har ett tag känt att min kropp velat ha ägg, kött och fisk. Ska äta en del fisk och kött ett tag för att minska det fram emot sommaren och köra en vegansk råkost under sommarmånaderna.
Nej, jag är inte trogen någon speciell kost varken råkost, stenålderskost eller annat, utan prövar mig sakta fram. Vad mår min kropp bra av, vad är hållbart i längden, vad har jag råd att äta, hur mycket och när ska jag äta. Detta egna experiment kommer nog ta några år. Hittills har råkosten givit mig allra mest, tätt följt av paleo/stenålderskost. Eller faktiskt: det råkosten givit mig har mera närt min själ, och paleo har - hitills – känts bäst för min kropp. Det finns som sagt många råkostvarianter och i sommar tänkte jag testa 80/10/10-sättet att äta på några veckor.
Tidigare tankar om att helt ge upp animalier har jag insett var en ambition min kropp inte höll med om. Kanske har jag inte funnit rätt fett/protein/kolhydrat-balans, och rätt variant av råkost än. Kanske ger jag upp animalier på sikt. För närvarande håller jag möjligheterna att kunna göra tvärtom, byta och variera öppna, någon slags flexitarian kanske med många fönster öppna och med en del korsdrag.
Åt enligt paleokostens riktlinjer några år innan jag mötte råkostens transformativa kraft, och läser nu en del om det åter igen. Främst Rob Wolfs bok The Paleo Solution, han har intressanta poddcaster också (som nog intresserar många som inte själva äter animalier för att de är så innehållsrika och redovisar forskningsresultat inom kost och hälsa).
Till lunch idag åt jag min vackra hustrus underbara bovetegröt (blötlagt helt bovete, blötlagda solroskärnor och dadlar och kokosfett) med kiwi och banan. Otroligt gott.
Må du som läser detta ha en välsignad vår, en lärorik dag och rätt prioriteringar!
Det finns ju en uppsjö olika sätt att närma sig råkost/raw food. En del av dessa intar en mer ödmjuk hållning till den egna formeln/sättet emedan andra missionerar kring sin inställning till raw som den enda korrekta. Ibland är dessa råa, men ändå diametralt olika och baseras på helt motsatta tankar. Exempel på det är 80/10/10 kontra pHMiracle-dieterna. Råa men i princip motsatta.
Man får pröva sig fram. Vi har olika kroppar, bor på olika platser, tål olika födoämnen olika bra, har en högst egen mathistoria som byggt/raserat oss hittills, och har olika verklighetsraster som gör så att vi kan nås av information och kunskap som vi är mogna för. Olikhet och unicitet är orden.
Det är inte märkligt att man ändå plockar upp sådant, personer, böcker, filmer och annat som korresponderar och slår an en klang inom en under vägen.
För mig och min älskade livskamrat Maria har Shaykh Dawûd al-Dîb, David Wolfe varit en sådan inspirationskälla. Han må vilja sälja ditten och datten, och vara überamerikanskt over-the-top för vissa. Men so what? Han är rå kraft och en otrolig inspiration. För mig visar han verkligen på lösningar både genom böcker och vissa filmer och mp3-or. Hans kraft och kroppsliga konstitution visar också på att han walkar talken, och inte bara talkar walken.
Här är vargen
Favoritboken hemma är Eating for Beauty. Vill man testa sina gränser, framförallt om man kommer från en vetenskapligt rationalistisk bakgrund, så kan man läsa Amazing Grace (och kommer säkert tycka den är den flummigaste boken ever). Bägge böckerna är riktigt bra. Den första visar dig på kost som ger inre och yttre skönhet, och den andra boken kopplar om dina nervbanor på ett utmanande och intrikat sätt, för boken är mer en sinnesexpanderande resa än en samling svarta kråkor på vitt uttunnat trä med några bilder. Boken visar på varför raw food är en portal, och en viktig byggsten/tårtbit i det som komma skall (efter denna dysfunktionella dödskulturella Syfilisation som vi nu råkar befinna oss i).
På Youtube finns en uppsjö David Wolfe-videos, och nya kommer hela tiden. Killen är en rörelse och ett fenomen i sig. Och peppar mig gör han. Varje gång jag gluttar på ett filmklipp. Här är en serie i sju delar där David samtalar med Nick Good (medförfattare till Amazing Grace) samt David Wilcock (en högst intressant man med hög panna och mycket därunder).
Det är onsdag förmiddag. Hunnit dricka lite vatten och kallt Pau d’Arco-te. Sov riktigt gott inatt. Mysigt att höra regnet med balkongdörren öppen. Försökte titta på nya versionen av Karate Kid med Maria igårkväll, men kände att alla de förlorade sovtimmarna under helgens festival gjorde sig påminda och påkallade min uppmärksamhet med en enda fungerande hjärncell och idel gäspningar. Nu sitter jag här och ska försöka få ner några svarta krumelurer på skärmen om den resa jag var med om i helgen. Jag vet att dessa bokstäver inte kommer kunna göra min bild och mina känslor av festivalen rättvisa, men försöker likväl härmed.
Oljefärg, ett gammalt lakan och hampasnören.
Hem från festivalen kom jag vid halvniotiden på måndagkväll efter en otroligt kraftfull och härlig helg. Vi hade (på lördagen) uppåt 140 människor på plats, människor från när och fjärran, två japanskor (som hade läst om festivalen hemma i Japan och trodde den var på engelska), en hel del norrmän (norrkvinnor), och svenskar av alla varianter. En fantastisk samling människor som delade god råkostmat, cool musik, andlig musikupplevelse, playshops, föredrag, Solvikskolans magiska energier och allt annat som gjorde denna världens första svenska raw food festival till en sådan succé.
Festivalens praktiska arbete här på plats i Järna började med att vi sammantrålade på onsdag för en vecka sedan och planerade, köpte mat, blötlade mungbönor, kollade Solvikskolan och annat. Kände mig krasslig och hade feber under natten och konstig värk i kroppen (lite kan man säga att Ipren – något jag annars tar till ytterst sällan – delvis räddade denna festival för min räkning).
Galen och (därför) glad torsdagsblick
I torsdags åkte jag och Pontus tidigt för att skörda biodynamiska grönsaker från Norrbyvälle Gård, mest zucchini, rödbetor, mangold, persilja. Det tog en timme och var jättekul. Vi stannande en stund och åt svartvinbärsfrukost vid en av de överfyllda bärbuskarna. Efter att ha lastat av grönsakerna vid Solvikskolan så bar det av mot Skillebyholm där vi fick köpa zucchini och fick gratis sallad som vi skördade.
En lite suddig bild från måndagskväll över Norrbyvälles trädgård
Vi drog förbi Skilleby Gård och beställde tomater och plockade upp Nadja och Jacob som skulle vara volontärer. Sedan åkte vi till Biodynamiska Produkter och slängde in en beställning. På eftermiddagen hade vi ett volontärsmöte där vi träffades och pratade om vad vi skulle göra målade lappar och lakan, åt grapefrukt och försökte få ihop allt praktiskt. Jag sov hemma och Pontus sov kvar på skolan.
Jacob vid aspen i torsdags. Vi tog en omväg på ängen.
Upplockad av Pontus tidigt på fredagsmorgon för att göra lite ärenden. Vi satte igång, och strax efter 12 så började festivalen sakta väckas till liv. Vi satte upp bord, lappar, sprang runt som tättingar, fixa och trixa, registrerade folk som kom, blåste igång de första playshopsen, var igång med middagsförberedelserna, ringde in extra volontärer, svarade på frågor. Middagen ägde rum, som var festivalens första måltid tillsammans och sedan på kvällen spelade Anders och Ida-Maria Wallin musik. Gitarr och sång som berörde många och väckte starka känslor. Därefter spelade Elias Grind sin magiska musik, med orgel, dragspel, elektroniska rytmer och annat, Järnas egen Shpongle goes Dragspel. Efter programmets slut satt Pontus och undertecknad och sammanfattade, planerade och tog beslut. Vi kände att det hela var lite löst i kanten och att vi som festivalarrangörer och ansvariga för det hela hade brustit i tydlig kommunikation så vi la om strategierna en del och avslutade vid 02 varpå vi letade oss fram till mitt tält och krashade.
Den magiska skolan - Järnas Hogwarts
Det tog ett tag för mig att somna (jag har normalt sett lätt att sova, blundar och somnar inom 5-10 min), men under hela festivalen har min sömn var lite speciell, drömska hypnagoga bilder, tankar, dåsighet, och lätt feber i kombination gjorde så att jag hade en märklig natt. Ljudkulissen var ju dramatisk och de känslor som drog runt i mitt inre var rädslor, glädje, otillräcklighet och kaos. Vid tresnåret på natten i blåst och regn så lät det precis som ett träd skulle gå sönder (vi hade tidigare på torsdagen haft en gammal asp som föll över vägen till skolan, se bilden ovan), och även om nog just detta knakande träd var rätt långt borta kunde jag inte sluta tänka på vilket skräckscenario det skulle vara om halva tältplatsen mosades av en gammal döende ek mitt i natten. Nåja, jag bad till Gud och litade på livet och somnade till slut halv fem. Märklig natt. Utrensning.
Full aktivitet i köket
Uppe arla tio i sex. Frukostteamet droppade in en efter en och ett glatt och underbart matgäng gjorde råfrullen. Vi bad Jacob under morgonen att ta fullt köksansvar för att på så sätt avlasta oss från att tänka på och kring maten och istället kunna göra allt annat vi behövde göra. Richard Liljenberg höll ett fint yogapass innan maten. Lekaffärerna kickade igång vid elvish och gick bra.
Jag är så stolt över min vackra underbara fru Maria. Hon var rätt sjuk (hade samma märkliga feber som jag, som Alvin hade några dagar innan, och ont i halsen), lite nervös inför sociala sammanhang, men lyckades ändå (tillsammans med Ross) leda en playshop som en vandring (på engelska) om vilda växter inför ett 20-tal personer. Och då vet jag vilka tveksamheter och vilken vånda det orsakat henne dagarna (och veckorna) innan. Tack modiga Maria!
Pärlan övre
Nu flöt festivalen lite lättare, festivalglädjen kom med råge och vädret var soligt och glatt. Jag registrerade många besökare och ibland hjälpte min son Alvin till, när jag kände att mina zonkade hjärnceller inte räckte till att hålla reda på slantar, namn, garnnystan och annat. Lunchen blev lyckad och på eftermiddagen tog jag och Pontus vår första lilla paus/rast.
En japansk råkostare
Vi promenerade runt och ut på väg mot Kärleksudden. Vi såg hur många bilar det kommit. Och traskade vidare mot och förbi båtklubben, förbi några vackra älvor under en ek, gick intill den magiska bergväggen efter första hagen, sen upp på första klippan vid vattnet och tillbaka. Otroligt skönt att få lite perspektiv på festivalen, och bara kunna gå runt och summera allting tillsammans. Det kändes bra, det flöt på, vi två kunde vara lite mer sociala och möta och se människor, än vi kunde på fredagen. Det var kul!
Älvorna vid eken
Vy över några av bilarna under lördagseftermiddag
Lördageftermiddagens playshops ägde rum och därefter middag. Vi hade ett volontärsmöte vid sju för att fixa allt praktiskt så att alla volontärer inklusive min broder Pontus kunde följa med på Kailash Kokopellis magiska och helande resa.Vi bar upp några fler mattor och Kailash förberedde rummet i stora salen, och klockan åtta började en transformerande resa för många som avslutades strax efter 23 med att alla delade med sig av sina erfarenheter och insikter.
Lotta och Mias handgjorda lördagsprogrampapper
Jag tog hand om barnen under konserten och höll till i skolans fritidslokal. Ett tag var det lite utmanande när det var sju barn och jag. Ett grät, någon ville till mamma, några sprang iväg och jag tänkte, yikes, okej man växer med utmaningar men detta är faktiskt lite svårt att få ihop trots att jag försökte väva ihop det med en interaktiv saga (som visade sig skrämma ett barn när rymdskeppen skulle landa). När sedan barnen blev 6, och till slut tre så var det lugnare och och flöt på bra. Strax före elva kom pappan till lille Elias och Mattias och vi drack lite vatten och pratade om livet och andlighet. Sedan kom Ediths mor och jag kunde gå upp och vara med på de sista delningarna efter upplevelsen och jag grät när jag hörde flera och framförallt Kailashs bön i slutet. Tusen tack broder Kailash för att du möjliggjorde detta för våra festivaldeltagare; du är en sann Mästare!
Lite klättring ner längs en smal spricka i berget
På lördagnatten satt vi återigen och sammanfattade och nu kändes allt ljusare och lättare jämfört med fredagens kval. Det gick ju bra. Folk var glada och tacksamma och verkade ha en skön stund på jorden. Vid halv tre hoppade vi i säng.
Jag fick en välbehövlig sovmorgon till halvåtta, då frukosten var på gång att skapas. Elin Karlsson höll morgonyoga vid åtta. Efter en underbar frukost följde Pontus fina föredrag om energi (som jag verkligen skulle vilja gått på, nästa år broder!) playshops och sedan lunch. Och just lunchen var – för mig i alla fall – festivalens allra godaste måltid. Antingen var det något extra eller så hade jag bara kunnat landa, koppla av och därmed verkligen se och smaka maten för första gången mitt i allt.
Jacob berättar vad maten består av. Anders Wallin med fler lyssnar.
Alvin granskar matkonsten
Mästerkocken Jacob framför den magnifika söndagslunchen
Vid klockan två höll vi en avslutningsceremoni där vi tackade folk för att de och alla föreläsare och playshoppare, alla företag, skolan och livet. Mitt pepptal kretsade kring begreppet vi. Både som personligt pronomen och som gammalt nordiskt ord för helig plats, och främst som Den/Det som genomsyrar och lyser igenom allt, både som ande och materia.
Vi är ett. Vi hör samman. Vi behövs.
Jag tror att det hela var en fin avslutning, trots att min röstkraft kanske var snäppet för stark för den goda akustiken i stora salen, inser jag etterpa (och att vi nästa år mottar allas delning med ett ”tack!” istället för ett ”ja!” av samma akustiska skäl). Vi slöt cirkeln och såg varandra.
Påfågelfjäril utanför Tornet nedre
Sedan träffades alla volontärer ånyo och vi tackade dessa superhjältar och fördelade arbetsuppgifter så att vi kunde vara färdiga så fort som möjligt med det mesta. Vid sexish var vi nog klara, och klockan halv sju åkte jag, Pontus, Maria och Alvin tillbaka till Järna. Vi lastade av lite saker och sedan återvände jag och Pontus till skolan. Vi hade en trevlig kväll, vi städade och våttorkade matsalen och åt en alg och valnötssallad, och bara sprudlade av lycka. Shit pommes, vi hade verkligen gjort det. Det vi planerat i lite mer än ett år. Alla samtal och Skypemöten, och nu var vi här, det hade hänt, och var verkligen lyckat.
Vår sovplats natten till måndag
Den natten sov vi i övre salen i Pärlan efter att ha samtalat och gett och fått massage. Underbart skruvad nästan psykedelisk och stjärnklar natt, kunde inte sova så bra, men var lycklig i varenda cell och njöt återigen av lätt feber, drömska bilder och ömsomt snurriga och ömsomt klara – väldigt klara – tankar. Tackade Gud. Somnade till slut.
På morgonen gjorde jag lite morgonbestyr, och Pontus (som nog sovit lite bättre under festivalen) var uppe på berget ovanför för att ta emot ett samtal från P3 Morgonpasset där de frågade lite om Råkostfestivalen (går att lyssna på på webben, sändes vid halvnio måndagmorgon). Vi gjorde en frukost och åt den långsamt fulla (ja verkligen fulla) av skratt och ofattbar glädje i två och en halv timme (kändes nästan som en redig hobbitfrukost fast på frukt och något fermenterad boveteyoghurt).Efter frukost hade vi en slags session där vi trummade, möttes, samtalade, tog en siesta, hjärnstormade, visionerade tillsammans. Ett otroligt fint möte med min broder och vän Pontus. På något sätt var det först nu vi verkligen kunde mötas, på djupet och etablera vårt broderliga själaband. Vi såg varandra. På riktigt.
Pontus och Kailash och en tjej granskar bilder de tagit
Sedan städade vi och fixade lite i matförrådet och kollade igenom alla faciliteter in i minsta detalj (hoppas jag). Mötte Kailash och en vacker tjej från Australien som åkte med honom, pratade en del med honom, åt av hans choklad (det blev vår lunch och middag den dagen), tackade honom för allt och tog farväl. Vi städade det sista och innan vi åkte hade vi en liten avslutningsceremoni för vårt arbete i Tornets övre sal.
Pontus och hyrbilen
Vi åkte till Norrbyvälle och lämnade tillbaka plastbackar och åt en liten magisk kvällsvard bestående av svarta vinbär (och slöt även den cirkeln). Halv nio var jag som sagt tillbaka hemma hos Maria och Alvin. Vi iakttog en magnifik solnedgång. Efter att ha pratat och skrattat lite kramade jag Pontus som ville sova över en natt till på skolan. Den natten sov jag. Djupt.
Solen gick ned på måndagskväll och himlen var ett skådespel för lyckliga festivalarrangörer
Igår, tisdag surfade jag fortfarande på den magiska kraften som festivalen väckte i oss alla. Fixade och trillade runt hemma i min vardag med ett leende på läpparna. Tvättstuga. Chiafröpudding. Maria. Facebook. Med en stolthet, glädje, och ett glatt barn i mitt bröst. Yes! Känner att denna festival antingen var mitt lärlingsprov eller gesällprov (troligtvis lärlingsprov) och att jag klarade det bra. Jag växte mycket som människa denna helg. Såg hur det är att möjligt att skapa ett sammanhang som kunde generera så mycket kärlek till så många. Djupt tacksam för att jag och Pontus kunde vara katalysatorer för denna födelseprocess.
Nu är vi på väg. Hem. Tillbaka till framtiden.
Pie in the Sky - glad, trött, zonkad, lycklig och tacksam över att leva
Volontärerna gjorde ett fantastiskt ovärderligt jobb och bar upp allt praktiskt under fredag, lördag och söndag med tidiga frukostar, luncher och middagar, lagade mat, bar mat, diskade kastruller, dukade upp, hjälpte folk, tvättade toaletter, bar, och fick även möjlighet att kunna delta i några playshops och föredrag. Tusen tack alla ni! Hjältar! Älskade vänner! Lotta, Sigrid, Nadja, Jacob, Shanekey, Eli, Alva, Mia, Mats, Katrin, Rafaela, Marja med fler. Och tack alla ni festivaldeltagare som gjorde hjälteinsatser i köket! Tack Solvikskolan för att vi fick vara där! Tack föreläsarna: Zarah, Bertil, Thomas, Pontus! Tack alla playshoppare: Per, Nadja, Erica, Maria, Ross, Mats, Zarah, Richard, Anders, Ida-Maria med fler. Tack hela det antroposofiska Järna för att ni möjliggjorde en sådan andlig och vacker atmosfär och biodynamiska grönsaker och frukt till festivalen. Tack Holistic för all hjälp!
Kailash delikata råa Ganeshachoklad
Tack min fina son Alvin för att du var med hela festivalen även om du inte sov över, lekte, hjälpte Skalle-Per på playshoppen, var med och städade och fixade, var social och lärde känna din kommande skola två veckor innan du börjar i första klass där. Du är min allra största gåva någonsin; att jag har äran att vara din far, tack!
Min solstråle
Djupt, djupt tacksam för att detta blev av. Alla dessa ord, om du kära bloggläsare nu har nått hit, är bara ord och räcker som sagt inte till att beskriva annat än en glimt av just min horisont denna helg, och ändå. Ändå så kanske det kan förmedla något av denna nästan ofattbara glädje jag kände och fortfarande känner medan dessa bokstäver skrivs.
Broder Pontus i måndagens kvällssol
Att jag fick möta och se, mötas och bli sedd av Pontus. Att vi knöt ett så starkt band oss emellan var en av de stora gåvorna festen gav mig. Tack Pontus!
Festivalens stora ord:
TACK!
Råkostfestivalen 2010 var verkligen: Råkost – Kärlek -Gemenskap. En kärleksfull gemenskap med råkost som grund med vildväxande kraft och andligt djup.
Allt är bra. Allt är alltid bra. Allt är också möjligt.
Kär lek ochrå kraft!
Er broder, medresenär och numera lycklig festivalarrangör,
Pierre
Ps. Nu har jag äntligen skrivit av mig och om en dryg timme börjar mitt första arbetspass efter semestern. Det ska bli kul.
****************
Hela den bubblande känslan kring festivalen kan nog sammanfattas i glädjen i denna underbara neohippiehit av Edward Sharpe and the Magnetic Zeros (och här får ni se dem hos Letterman):
”Home! Let me go home! Home is wherever I’m with you!”
Strid ström av videor. Allt flödar. Synpunkter kommer och går.
Här är en synpunkt från en synpunkt om en synpunkt:
Jag tycker Candice är en otroligt vacker kvinna. Som förmedlar ett glatt lugn vad än hon talar om. Jag gillar henne desto mer jag ser och lyssnar på henne.
Det som kommer från Hjärtat når hjärtan.
På GF:s hemsida kan man ju ladda ner timmar med föredrag av Candice och fylla mp3/telefonen med. Om man vill.
*******
Idag har min underbara mor och lillasyster besökt oss. Vi har ätit en god halvvild sallad (kirskål, kärleksört, blekselleri, äpple, morot, solrosfrön, tomat) med en delikat dressing (honung, senap, lime, thaibasilika, vitlök, olivolja). Och innan dess intagit en grön powershot/kraftskjut på nässlor, äpple, morot, blekselleri – med mest nässlor i.
Vildmat
Efter en sådan lunch som varade i två timmar kan man bara vara glad. Dagens fina försommarväder gjorde väl sitt till också. Tack Livet för att maj månad finns, både som konstruerad kulturell kalendermånad och som faktisk realitet i årstidscykeln.
Moraån i Järna
Nu sitter Alvin och Maria och spelar Lego-Indiana Jones på andra datorn. Jag funderar på om jag ska ut och springa ikväll och allt är perfekt. Men det blir nog arla i morgon om jag känner mig själv. Och allt är perfekt.
Tack. Tack. Tack för alla Dina gåvor.
Allt är som det ska.
Vitsippebacke
Kära lekar och konvenansfarligt finurlig för-undran!
Pierre 3.8
******
Meditation – uppdatering av den personliga mjukvaran och viss omkoppling av hårdvaran.
David Wolfe besökte nyligen Island och här är ett tv-inslag därifrån. Det vackra isländska språket och en av mina främsta peppisar i kombo…
Så, när kommer han hit till det magiska kungadömet Svitjod? Våren/sommaren/hösten 2010? Någon som vet? Just David Wolfe har betytt och betyder mycket för mig, hans föreläsningar, youtubevideos och böcker peppar mig ofta när modet har sjunkit en aning och jag behöver ny inspiration. Tack herr Varg för den råkraft du kanaliserar!
En av morgondrakarna rapporterar att en fettsnål diet höjer humöret. Så, innebär det att en råkostare är snäppet gladare än en LCHF:are? Kanske. Mycket möjligt. Om man nu verkligen kan mäta sådant.
Jag har inte prövar LCHF (och kommer aldrig göra det, tanken på högfettig kött och mejerikost äcklar mig faktiskt), men väl ätit stenålderkost i fyra år, och ja, för mig personligen har raw food känts som en kost som bidrar till ett gladare sinne. I DN-artikeln anger de dock flera ”lågfettalternativ” som är sådant som jag inte kan tänka mig: ”pasta, bröd och mejerihyllans lågfettalternativ” och som jag inte alls tror ger ett gladare sinne, utan det som ger verklig kostrelaterad glädje är råkostens frukt, grönt, groddar och alger med mera.
Tror att vi är gjorda för att äta frukt i mängder. Ser du ett bord med ett dignande fruktfat så vattnas det säkerligen i munnen på dig, ser du ett bord med djurlik och fettklumpar så är det inte lika aptitligt. Besvaras inte frågan på vad som är naturligt för oss med vad våra instinkter drar oss till? Som de frugivanska primater vi är, så är frukten oss alltid kär. Finns heller inget djur som värmer sönder sin mat likt den civiliserade människan.
Stenålderskost/paleokost ligger antagligen långt närmare en ursprunglig kost än ”normalkosten” med dess många konstgjorda och artfrämmande inslag. Staffan Lindeberg, vars intressanta bok ”Maten och folksjukdomarna” jag ofta återkommer till visar på att paleokosten är en mer fettsnål kost än (den ibland pseudoreligiösa) LCHFs bantarkost (LCHF: okej du tappar vikt snabbt, men är det nyttigt och näringsrikt, och alltså bra för dig på sikt?). Min erfarenhet av normalkost, paleokost och numera rawfood ger mig för handen att jag nog aldrig mått så bra av någon kost som just denna sistnämnda. Rå kost och levande mat ger kraft och klara tankar. Paleokosten kändes bra mycket bättre än normalkosten (då jag undvek säd, mejeriprodukter och åt mer grönt och frukt), och normalkosten jag växt upp på har bara lett till uppsvullen mage och låg energinivå.
Vår son äter en blandning av alla tre, råkost och paleo hemma, och en antroposofisk vegetarisk variant av normalkost på sin waldorfförskola. Jag har nu ätit strikt veganskt i ca två veckor, och mår bra av det, och som bäst mår jag när råkosten är över 80% eller mer, och min älskade hustru äter ungefär som jag.
Kanske är en av de viktigaste sakerna med koster, dieter och jakten på den – för mig – riktiga maten, att man kanske medvetandegör sig om vad man äter, hur och när, snarare än exakt vilken kost det innebär. Jag vet inte, men nog är det så att många blir saliga på sin egen tro. Att tro på sitt kostval är kanske grejen i sig. Jag tror att rå mat är det överlägset bästa för de flesta, eftersom det ligger närmast det vår art är anpassad till, och främst för at jag själv har mått så himla bra av denna levande kost.
Samtidigt inser jag att kosten givetvis bara är en av livsstilsfaktorerna bakom glädje, kraft och höga vibbar.
Ett enkelt recept på ett liv med kraft skulle kunna vara:
1) Äta bra mat 2) Röra sin kropp 3) Tänka positivt och lita på livet!
