Fina medmänniskor!
Sensommar och vissa höstlika vindar.Blåbär, äpplen och växlande temperaturer.
Världen känns upp och ner och ändå – precis så som den ska. På globala, lokala och personliga scener uppträder drama och dynamik, och ändå finns det stillhet, klarhet och kärlek i allt detta förunderliga vi kallar liv. En film värd namnet, ömsom familjematiné och ömsom thriller, men ett skådespel likväl.
Igår testade jag att springa 17 km i femfingerskorna och är lite lagom träningsvärkad och mör idag. Min fina hustru återkommer imorgon från hennes fjällresa med sin biogeoklass och åker sedan iväg tre veckor till Västkusten och Tjärno för en marinbiologisk exkursion med samma klass. Ska bli så fint att återse den finaste kvinnan jag vet.
Nästa vecka börjar sonen i andra klass på Solvikskolan och min far, som varit på besök sedan i juni återvänder hem till Islamabad. Jag har semester några veckor till och ska använda tiden till löpning, skrivande och studier. Kanske hinner vi med att besöka vildmarkslägret Urvision i nästa vecka.
Njuter av att äta chiagröt på morgonen, och min far har lagat en utsökt dhal med glutenfri roti som har väckt fina kulinariska minnen.
Var med sonen och min syster Fatima på Urkult förra helgen dit jag åkte med kontrabuss. Väldigt trevlig festival och en mysig busstur.
Bloggandet har stått still, medan livet tickat på, och detta kan väl sägas vara en statusuppdatering av något egobloggande slag. Men så är det ibland, energin behöver riktas inåt. Till de kanske mest väsentliga rymderna där innanför och till vardagens små vackra göromål. Nedan några scener från sommaren.
Välsignelser, kraft och kärlek önskar jag Dig som läser detta.
Allt gott – nu och alltid!
Pierre
