Människosjälar!
Jag har mått pyton de senaste dagarna. Som om någon stor sorg bara väller upp ur mitt bröst. Skulle egentligen vilja skriva sida upp och sida ner, men har svårt att förmå mig att ens plita dessa få rader. Vill egentligen bara ligga i sängen och sova, men det är ju svårt när man har familj.
Den enda gången på flera dagar jag känt mig glad var igår då jag Maria och Alvin hade snöbollskrig och råmulade varandra. Det var som jag vaknade till liv för en kvart…
Sancta Maria,
mater Dei,
ora pro nobis peccatoribus,
nunc, et in hora mortis nostræ,
Amen.
Annars går det i moll. Känner mig så himla avlägsen från den lite hurtigt glada rawfood-subkulturen just nu. Det känns som mina energier och raw food inte synkar så bra just nu. Jag är för tung (i sinnet) och den levande födan är för lätt (högvibrerande). Men mer raw är kanske just vad som skulle hjälpa.Vi får se vad veckan bjuder på. Vad jag vet att detta är djupare än kost och min fysik, detta är själsliga rispor. Även om allt givetvis hänger ihop.
Har fått några insikter om mig själv och mitt helande som varit nödvändiga steg mot den läkta och hela människa jag vill och kommer bli. En av de insikterna är att jag nog är sönderstressad. Fast inte i en yttre bemärkelse utan i en inre.
Anteckningar från ett källarhål
En tröst i tungsintheten har varit Paul McKennas Positivity-serie av fenomenalt bra och peppande små föredrag och transinduktioner, sam
t Burt Goldmans roliga Quantum Jumping.
Och vetskapen om att det alltid vänder. 
Må gudarna jag slutat tro på välsigna er alla!
Pierre
Hmm, det var ett tag sen senast och kanse kastar jag ut pärlor i intet när jag säger följande.
Inget kan fylla det tomrom som uppstår efter känslorna och tilliten till Den Ende. Vilket håll man än flyr till så finns ingen flykt från Honom. Det finns ingen logik i detta – kunde logiken förklara Honom så vore Han förklarlig och det strider mot Hans natur. Så är människans öde. Inget annat kan fylla hennes hjärta – ingen ro finns att hämta. För inget är som Honom. Även om vi inte tor på Honom så tror Han på oss. Det hjälper inte om att vi försöker förtränga Honom för Han finns där i alla fall, i allas vårt undermedvetna. Det finns ingen medicin, ingen analys; världen är full av olyckliga människor som kommit vilse i den moderna världen. För hundra år sedan var de flesta människor fattiga men inte olyckliga.
wa salaam
Tack för pärlkommentaren och omtanken. Jag känner tyvärr inte igen namnet Josef bland gamla bekanta.
Hur det är för andra kan jag inte svara för, men min egna känsla av lycka tror jag inte ökar eller minskar med olika verklighetstunnlar (islam, konservatism, ortodox kristendom, monoteism, henoteism, advaita vedanta, miljöpartism, asatro, rawfood:ism etc) utan min känsla av kontakt med det som bär Verkligheten som sådan och som jag skulle kunna kalla, men inte skulle begränsa till namn som, ”Den Ende”. Men vem vet? Kanske är det som du skriver. Men just nu i livet känner jag inget starkt behov i att pussla ihop existensen med en eller annan tusenårig religiös tradition hur vackra de, eller delar av dem, än kan vara.
Att på en blogg skriva lite om själsliga kval är, för mig åtminstone, inte detsamma som att vara helt vilsen i pannkakan och endast kunna söka eventuella svar i Traditionen. Även om traditioner av olika slag givetvis kan ge lindring och tröst.
Vi må kalla det Gud eller vad som; jag är personligen inte ett dugg orolig för min kontakt med Det/Den, utan litar fullt ut på det Gudomligas plan för allt, inklusive mig.
w’Allahu ‘alam
wa ‘alaykum,
Pierre