I veckan var jag på den antroposofiska socialterapeutiska utbildningen vid Vårdinge fsh. Temat var embryologi och vi fick människans tidiga stadier förklarat, och i bild och lera fick vi gestalta detta otroligt fascinerande skeende.
Har börjat läsa boken Year Million som handlar om olika scenarier (fjorton olika författares syn) vad som kan hända om människans överlever en miljon år i framtiden. Peppande och optimistisk bok. Ska skriva en längre redovisning när jag läst ut den.
Igår var jag och såg Moodysons senste film, Mammut. Väldigt gripande film som gjorde så att jag satt och smågrät i den fullsatta filmsalongens mörker. Handlar om globaliserings negativa sidor och hur ofta barn kommer i kläm i vuxenvärldens spel skildrat i ett antal människor vars livsöden är sammankopplade över nationsgränserna.
Mitt raw:ande har det varit lite sisådär med, några dagar 100% och andra dagar en hel del icke-raw. Men riktningen är rätt och min glädje över detta sätt att relatera til mat är på inga sätt minskad.
Nu har jag just ätit melonfrukost och ska snart till jobbet.
En neoromersk kejsare kliver ner, och en annan kliver upp på tronen.
Jag tror på Obamas ärliga intentioner, och tycker han är en lysande talare som kan lägga fram orden så att en inbiten USA-skeptiker som undertecknad också blir rörd. Det är positivt att en man med hans brokiga bakgrund kan leda världens för närvarande mäktigaste nation. Jag vill tro att det blir lite bättre för världens miljösituation, att USA får en mer eftertänksam och icke-aggressiv politik, att världen går mot ljusare tider i och med Obama…
Men…
Vad och vem ska man vara, vilka slussar ska man ha passerat, vilken Korporatokrati ska man tjäna, vilka bombmattor ska man vara beredd på att fälla, och hur många liv på sitt samvete kan man svälja om man blir presidenten för den nationen?
Så vem är han egentligen bakom fasaderna, en hyvens snubbe eller en skummis?
Jag vet inte, men förhåller mig skeptisk och vill inte dras med i den pseudo-religiösa politiska messianism som rörs upp av hans tal om förändring? Förändring, för vem? Den lilla flickan i Afghanistan vars hela familj dödas av amerikanska bomber? Obamas bomber kommer fortfarande föra krig mot människor och Obamas företag kommer fortfarande föröda planeten.
Kanske bättre än Bush på vissa sätt, men också en smartare strategi för att upprätthålla Systemets dominans, att krydda det med hopp, förändring och multikulturell kompetens. Hoppas man inte för mycket så blir man inte besviken.
Mina släktingar i provinsen NWFP i Pakistan (min fars kusiner och mina tremeningar) bor och är mer eller mindre fångade i ett område som veckovis bombas av USA, och har både pakistanska armén och galna wahhabitiska islamister som strider och terroriserar dem.
Och vad jag vet har Obama lovat att trappa upp och intensifiera det krig man för i Afghanistan och numera också i Pakistan.
Här är en (som det verkar) initierad analytiker och tillika skeptiker:
En nya era av samma brutala makt i annan mer tilltalande skrud? Vi får se. Hoppas jag har fel. Kanske följer hans Spelets spelregler för att väl på presidentposten kunna genomföra verkligt positiva förändringar.
Barack Hussein Obama.
Barack=arabiska: välsignad; Hussein= arabiska: liten vacker, också en av islams stora martyrgestalter och profeten Muhammeds barnbarn ; Obama=Dholuo, södra kenya, böjd krokig man
I tisdags gick jag ut till källan för att hämta flera liter av Livets vatten. Bara ritualen av att gå (även om vi i tisdags lekte alver och orcher på vägen dit), fylla vattenflaskorna, bära hem det, hälla upp vatten och sedan välsigna det och dricka det, är som en helig rit som verkligen förgyller min vardag.
Klippklättring på väg till Källan
Alvin spanar efter orcher på myren
Rustad för kyla
Bekymrad och allvarsam. Var tog trollen och orcherna vägen?
Platticka?
Arne Naess dog häromdagen. Han var en inspirationskälla för mig. SvD hade en bra understreckare om ekosofen Naess i torsdags.
Har funderat på det här med att skriva om mat och livets små vardagsbestyr, när världen brinner – eller kan upplevas brinna – därute. Känner på mig att jag lätt skulle kunna bli en politisk bloggare, men att det bara skulle skapa frustration och en än större kontaktyta med Spindelnätet än den jag redan har (för mycket av). Det finns så många som skriver både bra och mindre bra om diverse politiska spörsmål, krishärdar och konflikter; Gazakriget, att googlesökningar drar mängder av energi och att Nätet alls inte är så miljövänligt, om Rysslands planer på en gasledning genom Östersjön, att Sverige är med och upprätthåller den NATO-ledda ockupationen av Afghanistan, om förstörelsen av biosfären och den sista urskogen, med mera i all oändlighet.
Men allt det där kan jag ta IRL med en polare eller livskamrat, och det skulle bara ta fokus från det jag prioriterar just nu. Maten är dessutom en av de viktigaste spörsmålet öht i vår tid. Av fördelningspolitiska, miljöpolitiska, hälsopolitiska, andliga, jordbrukspolitiska, alternativpolitiska skäl är det också politik att diskutera mat, på sitt sätt, och lite för att parafrasera den feministiska slagdängan att ”allt är politik”.
Min egen dos av nyhets”flödet” kommer via Godmorgon Världen kl 9 på söndagsmorgonar i radions P1, tidskriften Fokus, SvD som dimper ner i brevlådan arla om morgonen, och lite webbsurfande på DN.se, svd.se, BBC News, och divserse mer alternativa mediakanaler.
Jag är vad jag äter. Och ”vår”, idag kraftigt dysfunktionella biosfärförstörande och fyrkantiga Syfilisation, är också vad den äter. Med junkfood får vi en junk-civilization.
Med levande, rå och vild mat får vi… ingen civilisation. Eller iaf en så positivt annorlunda kultur att vi knappt skulle känna igen den längre. Vi skulle ta ett steg vidare, och transcendera denna stökiga fas, som denna 10 000-åriga hierarkiska civilisation har inneburit.
Daniel Quinn skrev en bok, Beyond Civilization, som en slags fortsättning på hans Ismael-trilogi (några av de bästa böcker jag läst), och visade i den på några vägar ut och bort, bortom civilisationen. Läser man den första delen i trilogin så skriver Quinn en hel del om just matens betydelse i skapandet av det vi nu kallar civilisation.
Ran Prieur har några schyssta artiklar om civilisationen och dess framtid och möjliga fall. Han har en väldigt bra blogg, appropå politik, eller snarare meta-politik. Nedan ett klipp från filmen What a way to go, en sevärd film om civilisationen.
Charles Eisenstein har en otroligt intressant bok The Ascent of Humanity som man kan läsa på webben eller köpa som pappersbok. På Charles hemsida kan man ladda ner några fantastisk intressanta föredrag som MP3 som han har hållit. Han har också skrivit en intressant bok som heter The Yoga of Eating.
Vill man ha något lite mer radikalt för att verkligen sätta civilisationen i perspektiv kan både Derrick Jensen och John Zerzan rekommenderas. Jensen skriver poetisk, gripande och känslosamt och Zerzan skriver sakligt, bra och torrt. De är sk anarko-primitivister, antagligen jordens mest radikala politiska/ideologiska strömning, som i grunden vill rasera hela den innevarande civilisation, för att den kortfattat dödar planeten.
Av de ovanstående rätt radikala civilisationskritikerna är det nog Eisenstein som jag läser med störst intresse just nu. Han är trots allt optimistisk, och samtidigt tar hans civilisationens urspårning på allvar och har dessutom en schysst mix av andlig klarsyn och ett moget socio-historisk perspektiv.
Trots att vår innevarande civilisationen går mot sin kollaps, kan vi ändra skeppets riktning och ändra det i grunden, och inte bara hoppas på att det sjunker. Tidigare var jag lite svartsynt och dystopisk i attityden till civilisationen, men numera håller jag det öppet: allt kan lösa sig. Vi kanske inte krockar med isberget likt Titanic. Istället för kollaps så kanske det kommer en radikal omvandling till stånd. Även om vi redan är inne i ett slags kollaps, en slags lågintensiv civilisationskollaps, så kanske den globala civilisationen tar sig samman, byter ut sitt profit- och makthungriga ledarskap, de felaktiga navigationsinstrumenten på Titanic, och helt byter kurs.
Ekotopia 2080: ekohållbara estetisk vackra andligt mogna lekfulla bioregionala permakulturella och rawfoodiga samhällen som använder sig av helt förnyelsebar energi och hållbar teknik i ett nätverk av kulturer, ekobyar, ekostäder… Vem vet? Helt klart är en liknande vison en av våra möjliga framtidsvägar. Den som lever får se.
Appropå civilisationen, Peak-Oil, kollaps, hållbar teknik och andlighet och mänsklig utveckling så kan jag rekommendera podcasten C-Realm. Den är en av mina favoriter. Jag laddar ner och lyssnar på den varje vecka.
Yikes, nu bidde det trots allt lite politik, eller vad man nu ska kalla det. Shit happens.
Näe, det handlar inte om att jag värjer mig helt, men att detta inte primärt ska bli en överpolitiserad politikbabbelblogg (det finns redan tiotusentals, partipolitiska och fristående). Att däremot ställa sig frågan vart vi som ett kollektiv är på väg, vad vi står mitt inne i just nu och hur det blev så här; det är lika viktigt som att ställa sig motsvarande frågor för sin person.
Futurum: Vart är Du på väg? Presens: Vad står du inne i just nu? Imperfekt: Och hur kom det sig att du är där du är idag?
Middagen idag:groddad quinoa och bockhornfrö, tomater, spenat, ruccola, selleri, olivolja, citronsaft, havssalt, tamari, ekoapelsiner, solrosfrön med rawparmesan (krossade pumpafrön och havsalt), surkål och (köpta) alfaalfagroddar.
Eller de anknytande fyra essentiella frågorna som egentligen inramar hela vår existens, som i princip är som de tre ovanstående med ett tillägg:
Vem är jag?
Vart är jag på väg?
Var kommer jag ifrån?
Och, inte minst, vad är meningen med allt detta; vad handlar detta om?
Tål att grunna på. Det har jag gjort i 36 år. 37 på tisdag….
Lite stoff för en stark dröm. Sov gott, allt löser sig…
Det har gått några dagar sen jag skrev sist, och det var på ett internetkafé vid Picadilly (där jag bodde) i London. Jag åkte som sagt på en liten resa för mitt arbetes räkning, och hade några trevliga dagar i en intressant och väldigt stressig storstad. Varit där kanske 10-15 ggr tidigare men det var främst under 90-talet och någon enstaka gång under detta århundrade och det var nog 5-år sen sist. Det som slog emot mig var lukten av London, energierna i tiomiljonersstaden och frånvaron av barn i den centrala stadsmiljön. En annan sak var att människorna i centrala Lndon och f a i tunnelbanan kändes helt lealösa. Propert klädda men utan gnista. Kanske inte lätt att leva i en stad av den storleken och ha en stark högvibrerande eterkropp i och kring sig; de får kanske som dra ihop sig och gå in i sig själva för att öht hålla ihop det hela.
Söder om Oxford street, ett område av restauranger, dubiösa bokhandlar, men också den fantastiska affären Fresh & Wild, samt veganrestaurangen vars namn jag glömt
Lördag för en vecka sedan, lite ruggigt Londonväder och jag poserar med en sträng blick framför Tower Bridge och den nedsmutsade flod som en gång Olav Tryggvasons vikingaflotta seglade upp för
Afrobrittisk högvakt vid kungliga hovstallarna i närheten av Parlamentet
Otroligt schyssta Borough Market i närheten av t-stationen London Bridge söder om Themsen. Här hittar man ekofrukt och grönt, allt i lokalproducerad matväg och ett myllrande folkliv som slår Stockholms saluhallar med hästlängder
Inmundigar en selleri, spirulina och vetegräsjos vid Borough Market
Fullmånen överlyses av artificiellt ljus och ekorrhjulets konsumtionshets på Oxford Street
Revital, en hälsokostaffär mittemot Sainsburys i slutet av den galleria som finns vid Victoria Station. Har bra utbud av RawFood-produkter. Man kan även äta veganska indiska samosas och parkolas.
Besök på Camden Market förra söndagen. Varit där någon gång 1993 så det var ett tag sen sist. Verkligen kul marknad. Prylar, prylar och prylar. Människor. Ravebutiker, etnochica multikultiaffärer och bodar, specialiserade småbutiker, matställen, kläder och krimskrams.
Inspiral lounge intill Camden Lock Bridge (en metallbro innan själva markanden) med adressen 250 Camden High Street
Inspiral Lounge är ett helschysst matställe med en hel del rawfoodoch en träffpunkt med musik och happenings i Camden som drivs av etiska principer och har en trevlig (om än stressad, iaf när jag var där förra helgen) personal
Utanför Inspiral så bjöds det på uppvärmd äppelmust
Inuti Inspiral har de flera sittplatser i två plan, gratis nätsufning, en liten scen, ambient psychadelic-trance i högtalarna, servarar färskpressade joser, smoothies, ekologisk öl och cider, rawfoodmat, rawchokladbollar och delikata raw-tårtor och säljer en del böcker, lite rawprodukter och har raw-tidningar man kan bläddra i (Funky Raw, Get Fresh Magazine, Hippocrates Magazine mfl.)
Psykedelisk ljusshow i takt med musiken i kaféet
Åt en delikat och väldans mättande rawburgare, som innehöll en hel del groddat och nötter tror jag med sallad och en grön drink (som inte smakade bra, men gav en sjuhelsikes klorofyllkick), och en supergod rawtryffel var konsistens var superb och smak var god
Ofta brukar jag känna en slags medvetendeförändring och en slags förhöjd sinnesnärvaro ungefär 15-25 minuter efter en drink/smoothie/jos med mycket klorofyll i, främst när den tas på fastande mage (som vid frukost) men även annars.
Förra måndagen innan återresan ett besök på Brittish Museum för att titta på av Imperiet stulna artefakter från världens alla hörn. Jättestort och högintressant museum, f a för historie- och arkeologiintresserade som underteckand. Själv fascinerades jag mest av Mesoamerika här en aztekisk dubbelhövdad orm i turkos. Ormen symboliserade pånyttfödelse och död, livets cykel.
Mayaindiansk relief från 600-900 evt i kalksten föreställande en jaguarfågelherre
Hann bli skitsur på hemresan efter att Stansteads tull konfiskerade en liten burk (170 gr) med Vitt rawfood mandelsmör; gränsen för burkar att ta med i bagaget var tydligen 100 gr. Men förnedringen av att behöva packa upp varenda liten pinnal. Tja, där gick min gräns… Mitt tålamod är tydligen inte anpassat till övernitiska säkerhetsvakter som i terroristskräckens tidevarv efter elfte september 2001 gör en scen över en liten rawfood-burk. Raw Food sprängdeg, or what?
En trevlig och intensiv resa till London, men så oerhört skönt att komma hem till familjen, Järna, mitt källvatten och ett lite vintrigare och så oerhört mycket lugnare Sverige. Roligast med resan var Inspiral Lounge, vårkänslan på fredagen, Borough Market, veganrestaurangen vars namn jag glömt i Soho, de mänder av Raw Choklad bars (svengelska någon?) jag inhandlade, affären Fresh & Wild samt den sköna hemkomsten till Moder Sveas friska luft.
Har for mig att London borjade sin bana som romesrsk forlaggning. Nu ar det iaf en gigantisk storstad. Varit har ett 15-tal ggr, men nu var det nagra ar sen sist.
Folk, folk, folk. Speciell lukt. Civilisationen i ett koncentrat.
Igar var det nastan lite varkansla i luften jmf med Sverige. Gatt runt och letat lite efter rawschokladbars, och hittade en del pa Fresh n Wild i Soho, och ska idag kolla upp ett stalle som saljer rawfood i narheten av Victoria Stn. Fastnade ratt lange pa Watkins bokhandel som saljer esoterika i narheten Tottenham Court Rd. Otrolig haftig affar.
Jag ar i London for jobbets rakning, sa det blir ingen rawfood-utforskningstour, men lite grann kollar jag upp.
Ikvall ska vi pa bio (for det kan man ju inte gora i Sthlm, innit? ), och imorgon pa punkkonsert i Camden efter att ha kollat in marknaden lite.
Jag mar stralande. Saknar mitt kallvatten, mina gronsaker, men har det annars bra.
Det roligaste med att resa ar den dar kanslan av nyfikenhet och att man tar in nya intryck battre an hemmavid. Kanske lite mer vaken alltsa.
Jag tror min kropp blivit betydligt mer känslig efter rawfood. Nu kan jag känna påtaglig skillnad redan efter en dags helt levande mat. Kroppen och energierna i kroppen känns annorlunda, positivt annorlunda. Likaså reagerar jag på tung och lagad mat rätt kvickt. Det märkte jag inte minst under julhelgen där jag gjorde fler undantag från raw än tidigare. Nu handlar det om att komma back on track, rawmässigt. Min kropp är sådan att jag lätt kan gå upp i vikt och lätt ned i vikt, lätt få muskler och lätt tappa muskler och alla kroppsliga proceser är snabba. Så jag känner av tillagad mat fort.
Vacker måndag, blå himmel, snö och bitande kyla
Min kropp reagerar mycket sämre på säd, bönor och mjölkprodukter än på lite bra kött (tex ekologisk sk demeterkött) eller fisk. Men kroppen verkar också digga en kost som är nära nog vegansk.
Jag har tänkt en hel del på detta med rawfood veganism, och har kommit fram till att jag nog inte kommer bli vegan, att två skäl (iaf som det känns just nu i livet):
- dels vill jag inte utesluta möjligheten att intaga lite animaliskt om min kropp så vill ha det, även om det bara skulle vara lite
-dels så tror jag att det ligger i vår evolutionärbiologiska kroppsliga ”historia” att inta lite animaliskt emallanåt, om det så är lite insekter, råa ägg eller annat. Jag vill inte definiera mig som vegan, och egentligen inte heller som rawfoodist (även om jag nog gör det just denna period av mitt liv, vilket kanske tjänar syftet att konsolidera detta sätt att relatera till mat, som ju kontrasterar och bryter av mot det som 98% av alla andra människor äter på denna planet).
Alvin
Men med det sagt, så vill jag helst äta så veganskt som möjligt, gärna nära 100% rawfood vegansk. Det är ett mål alltså, av hälsomässiga skäl och av etiska (eftersom jag är övertygad om att planeten skulle må bättre om dess dominerande art åt veganskt till största del).
Kall så att nästan näsan trillar av...
Igår testade Maria att göra en Granola från Ericas bok Raw Food på svenska serverad med mandelmjölk; det var riktigt gott och idag har jag också gjort ett recept därifrån, en chokladmousse.
Jag tog faktiskt en bild, men väljer att inte lägga upp den här, det var mer smakfullt än bilden kunde visa (tja, vem blir tänd på brunt klet?).
Vi hämtar vatten från kallkällan i närheten, och lillen har en fotopose.
Chokladmousse från Palmkrantz bok plus tillbehör:
Vaniljpulver (jag tog mortlad vaniljstång),3 msk honung (jag använde apelsinblommehonung, 3dl källvatten, 15 urkärnade förska dadlar, 3 avocados som mixas samman. Jag lade också till lite kardemumma och lite kanel som inte finns i orinalreceptet, men passade bra.
Till det serverade jag en blandning av blåbär, pinjenötter, cashewnötter, banan, eko-aprikoser, urkärande torade dadlar. Detta var gott, men antagligen för mastigt. Så nästa gång blir det bara blåbär och pinjenötter som verkligen passade bra till moussen. Kanske tar jag med några skivor av kiwi och/eller mandarin.
Här är några bilder från när jag och Alvin njöt av den riktigt kalla och vackra gårdagen. Vi gick till skogen för att hämta källvatten med hans pulka.
Ute på myren i måndags
Ta hand om Er underbara människor som läser detta. Magisk mat, mer magiska medvetenhetstillstånd, och mest magiska mirakler önskar jag Er! Livet blir bara bätter och bättre! Allt är precis som det ska.
Efter en otroligt kraftfull frukost bestående av maté-te med gojis i, chuchuasi och tamamuri-te, den mest smootha smoothie jag ätit av banan, blåbär och avocado, nyponsoppa (pulvriserade nyponskal med agavesirap i), ett halvt ekologiskt äpple, en gammal banan och en avocado samt en av gårdagens mastiga dadelbollar, så är jag redo att möta den nya underbara andra dagen av det nya året.
Färska iranska dadlar, torkade saudiska dadlar (några få), kardemumma, kanel, gojibär, kokosflingor, krossade madlar, den kvarblivna massan efter att ha gjort mandelmjölk, massvis rått kakaopulver, rullade i svarta eller vita sesamfrön
Underbar guacamole och sallad med mycket papaya i som vi åt igår, fräsch nystart av den råa kosten efter vissa kokta matsutsvävningar under julen
Lyssnat en hel del på Peter Ragnar den senaste tiden. Väldigt kraftfull man som inspirerar till att uppgradera sig till den superhjälte vi alla har som latent potential. Så långt ifrån passiv offermentalitet man kan komma…
En annan inspirationskälla som på många sätt kontrasterar den föregående i sin person och i sitt budskap är Adyashanti. Adya är den andlige lärare jag uppskattar allra mest. Jag kan lyssan på hans undervisning i min mp3 i flera veckor i sträck.
Dessa två lärare har på sitt sätt närmat sig livet från två helt olika ingångar, men som alltid är vi kapabla att skapa en koherent enhet mellan de mest diversifierade tankesystem. och läror. Det ligger i vår natur att sammanfoga olikheter till en helhet och för mig är det utmannde och härligt att kunna skapa koherens i det som till synes är kaos.
Nihilism? Nej, lagen om attraktion. Nihilism är nothing matters, detta är everything matters in a sense if you open up for the flow. Vill du syntes, så går det. Till slut.
Ska man inte skilja agnarna från vetet, är verkligen allt bra, är det inte utarmande med en attityd av anything goes?
Jo, kanske det men vad vet vi om vetet egentligen? Utom att vetet kanske är en av de största bovarna bakom de flesta folksjukdomar. Tänk om agnen är det viktiga? Hur vet vi att inte tiggaren är kung? Att inte skuggan är viktigare än det som skuggar?
Vi prövar oss fram, utan rädsla för tidigare hämmande konventioner och med allmänetiska principer om att inte skada oss, andra och vår planet.
Solnedgång är soluppgång, och nymånen dansar med Venus.
På ställen, där man sover blott en gång,
blir sömnen trygg och drömmen full av sång.
Bryt upp, bryt upp! Den nya dagen gryr.
Oändligt är vårt stora äventyr.
), och imorgon pa punkkonsert i Camden efter att ha kollat in marknaden lite.
