RAW 'n WILD

Vebbheims vana vandrare, vaknande varsamma Vänner, vetgiriga Viljans väktare!

Tja…. hur ärlig ska man vara på sin blogg? Allt kan man inte skriva om. Allt bör man inte skriva om. Mycket kan och kommer jag utelämna beroende på vad jag vill delge mig. Vilka gränser jag har och vill ha, vilken cybermässig integritetzon jag vill dra upp kring mig. Gränsen där öppen ärlighet, personligt hållen infotainment och naivt utelämnande, kanske exibitionistisk dumdristighet möts kan nog vara hårfin.

Frågan kommer av det usla inre tillstånd jag har haft som som jag inte kan härleda till annat än det jag i övrigt diggar mest just nu och som bloggen till stora delar handlar om: Raw Food.

Soppa jag åt igår

I det yttre är mitt liv väldigt bra på många sätt. Jag känner att jag börjar komma in i ett flöde på olika plan, och det känns bra. Det är jättekul och jag känner mig precis lika begeistrad inför den levande maten som när jag inledde denna (fas – den 18/8 – av en) inre resa där den levande och råa maten agerar som en katalysator.

Och i mitt inre river stormarna och piskar vågorna precis som höststormarna kring husknuten utanför just nu. Om jag tidigare erfarit längre perioder av stabilitet, lugn och glädje och tror mig kunna hänföra det till Raw Food så är det idag lite av det omvända.

Sjö i närheten

Detox – avgiftningen ser nog olika ut för olika personer; vi har olika kroppar, som har fått i sig olika gifter – både fysiskt och själsligen. Det finns ingen allmängiltig mall för detoxens förlopp och verkningar, men väl berättelser och erfarenheter från andra vi kan ta del av. Just nu har jag en del fysiska symptom på att avgiftningen satt igång på riktigt, men det avgörande beviset (ja, eller tecknet) är den inre stormen jag känner. Maria nämnde häromdagen att Shazzie författarinnan till Raw Foodboken Detox Your World skriver i den att den emotionella detoxen ofta är svårare för folk att hantera än den fysiska.

Soppa jag åt idag med aramealger till

Och jag kan bara hålla med. De senaste dagarna har mina emotioner pendlat mellan olika grader i helvetets djupaste skikt för att ibland – och av nödvändighet – ta sig upp till en slags normaldysfunktionell civilisationsnivå.

Det har varit sorg, irritation, ilska, övergivenhet – som bubblat upp i mitt bröst utan att det funnits några yttre skäl till det. Jag har svårt att fälla tårar och gråta, men det har varit som att bära omkring på en klump i halsen flera dagar.

A bridge over troubled waters

Är det en svaghet att berätta om sina emotionella tillstånd på nätet, där även för mig okända kan läsa om det? Kanske, och om det är så – så skitsamma – men antagligen är det inte så, utan tvärtom. Jag vill vara ärlig i min ambition att dokumentera min personliga Raw Food-resa. Skulle jag bara visa upp ett glatt, kanske glättigt och skimrande skal för att på något sätt skydda bilden av mig själv eller snarare bilden av Raw Food så vore det inte helt ärligt, med tanke på det jag nu erfar.

Tar detta bort min hitills så positiva syn på Raw Food? Nej, inte alls. Jag inser bara att detta med levande föda också fungerar som ett eldprov, en katalysator, som en lärare som både har en mild och sträng sida.

Om jag nu inte helt misstar mig och detta handlar om annat i livet som bara råkar komma just nu (och alltså inte har en direkt korrelation med Raw), så är dessa detoxsymtom jag erfar ändå steg på vägen till helhet, helande och hälsa. Och som sådana är de en värdefull gåva att betrakta, beakta och äkta akta.

Vart jag än går, är jag Där...

Jag känner inte ens för att vilja bryta tillstånden med effektiva EFT och NLP-tekniker, utan vill (och vill inte på samma gång) genomleva dessa. Iaktta dem och min inre process, och lära mig av denna skugglika närvaro av tung energi, av det som väller upp ur denna antagligen uppdämda tvättkorg av bortträngda, bortslängda känslorelaterade persedlar. Jag vill inte vara nere i detta känsloträsk, men är intresserad av att liksom se processen i mig själv utifrån. För intressant är det helt klart, vad jag än känner.

Sol var hälsad!

Jag vill försöka se mina känslosvall utan att dras med i dem. Och hitills är – eller känns – emotionerna starkare än min förmåga att hålla lite distans till dem. Jag är inte mina emotioner det vet jag, men just nu har de the upper hand so to say.

Jag ropar inte Eloi, Eloi, lema sabachtani, men snudd på. Snudd på. Allt som händer är i trygga Händer intalar jag mig. Och vet, innerst inne.

Från den råa invigningens ( – och man måste vara vig för att ta sig in – ) kokta trösklar,

al-faqîr bi’Llâhi ta’âla

Pierre

Ego 4/10

PS. Här ovan är bilder på några goda soppor jag ätit, och min vackra närmiljö här i Järna.

PPS. Efter att ha kopplat av helt och sett den skruvade TV-serien Weeds, och pratat lite på kvällskvisten med min underbara högt älskade livskamrat så bär jag inte längre med mig dagens emotionella kvarnsten, utan känner mig sådär normalglad som jag brukar. I datorhörlurarna lyssnar jag på Ali Andress schyssta didgesounds, tribal trance!

******************

Rå kraft att förändra, kokta utmaningar att ta sig an!

Energy flows to where attention goes. What You resist persists.

Detox Your Inner World: den yttre miljöförstörningen är bara ett symptom på den inre.