”In the land of the blind the one eyed man is King” Erasmus av Rotterdam
Batman (ja, trots att jag ibland håller fast vid Läderlappen låter det engelska onekligen mer superhjältigt), Stålis, Spindelmannen, X-men, tv-serien Heroes (vars tredje säsong nu har börjat, go Nakamura!)…
I vår tid är intresset för superhjältarna större än någonsin. Ska vi leta efter kvasi-sociologisk-psykologiska förklaringar till intresset för superhjältar; som att det finns en underliggande ångest att bli en medioker kopia, en massmänniska, en nivellerad klonad konsument som varken står ut eller står ut och inte vågar ta egna intiativ?
Eller är intresset en del av vårt kollektiva under(över?)medvetnas förberedelsearbete och kvantumsprång in i en ny fas av förändring som är lika förbluffande annorlunda som fjärilens färgstarka flaxande frihet kan te sig för den ovetande oförlösta puppan?
Om allting är som det ska, och ingen slump är en tillfällighet: vadan dessa superhjältar?
Hur kommer det sig att många rawfoodister talar om superhjältar, inte minst David Wolfes märkliga och underbara bok Amazing Grace?
Qui vivra verra. Vi lever i den bästa av världar och den mest spännande av tider.
Gåtan - den halvt medvetna djupt arkaiska, som pockat på vår uppmärksamhet i den hypnagoga gränszon mellan vakenhet och sömn – som brytt oss sedan grottmålningarna i de djupa franska grottorna, genom tiotusen års fyrkantig och dynamisk civilisation på gott och ont, in i informationsålder, och på väg mot AI, singularitet, ekobalanserad rymdkultur och en andligt upplyst -rawfood-baserad – individualistisk kollektivism. Den gåtan som inte ens fångas i de fyra Stora: Vem är jag? Var kommer jag ifrån? Vart är jag på väg? Vad är meningen med allt? Vem, var, vart och vad!
Den gåtan som fyller tomrummen mellan textraderna i jordens alla skrivna och kommande böcker. Gåtan som finns i pauserna mellan orden, och i pausen mellan andetagen. Gåtan vars reminesens blixtar till i deja-vuer, perspektivförändringar, medvetendeförskjutningar, djupa aha-upplevelser, transpersonella tillstånd och i extasens eldar.
Den gåta som Gud och gudarna alltjämt grunnar på.
Gåtan vars svar skulle få alla världar att rämna, alla galaktiska maskhål att sugas in i varandra, alla astralportar att implodera.
Den gåtan och dess svar kan bara anas. Bara anas. Om ens det.
Tallkottkörtelns talade tystnad tillstår tveklöst tappade traditioner.
Inför 21:a december 2012 samlar sig Multiversums astralsufiska plejadiska pilgrimer och terranska shamanklaner åter.
Vad som än händer så är allt i trygga Händer.
Det som händer i dig just nu påverkar alla universa.
Om vi bara kommer ihåg det vi kom hit för att göra, och sedan gör det med ett leende på läpparna…
Allt kommande har redan hänt i framtidens dåtida nu.
Ristade ettor och nollor från en vandrare bland multiversums många stigar,
Syberristare
Gudmund Grå
Ps. Bilderna kommer från Martina Hoffman.
Pps. Jesus sade: ”Bli sådana som går vidare,” ur Thomasevangeliet. / ”Ni är gudar, alla är ni Den Högstes söner.” Psalm 82.
Ppps. Tja, enögda kvällsflummiga funderingar till trots så avnjöt jag och Maria den vansinning spännande tredje säsongsstarten på Heroes tillsammans med delikata dadelbollar.
Mår raw-mässigt underbart!







